sakta men säkert

Rinner ut i sanden...
Lyckan, hoppet, längtan...
Med andra ord allt...
Men desto mer tiden går,
desto mer acceptrerar jag det...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0