r.i.p ganti
När jag var i Trysil fick jag sms:et...
Dom hade fått tagit bort Ganti.
Länge har jag vetat att den dagen kommer att komma, jag visste att det kunde gå snabbt, men ändå kändes det så långt bort. Det kom som en chock, jag satt i knettsettra och drack varm choklad med dom andra och skulle bara titta vad klockan var och så såg jag att jag hade fått ett sms från Nina. Det första huvudet sa var "det är inte sant, det kan inte hända", men sakta smälte det in i huvudet att det verkligen var sant, han var borta, borta för alltid, jag skulle aldrig mer få se honom, jag han inte ens säga hejdå... Jag bröt ihop, tårarna svämmade över. Jag var helt tom, det kändes som att jag fick ett stort hål i hjärtat. Han har alltid haft en sor plats i hos mig. Efter alla år, efter alla skratt, alla minnen. Jag kan knapt fatta att han är borta och det värsta är faktiskt att jag inte var där, utan var 65 mil bort och kunde inte få se honom en sist gång. Jag åkte där ifrån som alla andra dagar och tänkte att han är kvar där när jag kommer hem igen. Men den här gången var han inte det...
Jag var bara 9 år när jag började rida honom och han var 25. Första gången skenade han med mig 2 ggr, men jag var aldrig rädd för honom. Han var aldrig dum, han var bara en gammal och bestämt och jag hade inget att setta emot. Men han lärde mig mycket.
Efter alla år av lycka, skratt och tårar, så är det enda jag har kvar ut av honom minnen.
Men han blev trotts allt nästan 32 år gammal och han var frisk in i det sista, det vände på en dag och det känns på sätt och vis bra. Han hade ett bra liv, behövde aldrig lida, han gick där i sin hage med sin stora kärlek tills dagen kom då han inte längre fanns kvar.
Hur ledsen jag än har varit, hur många tårar som har fallit när jag fick reda på det, i stallet och nu när jag har skrivit detta, så känns det bra för att han har haft det så bra, han slapp lida och det är det viktigaste för mig. Han kommer alltid att finnas hos mig, för han var älskad, inte bara som häst. Jag kan inte riktigt beskriva vad han var för mig, men han betydde mycket...
r.i.p Ganti
Dom hade fått tagit bort Ganti.
Länge har jag vetat att den dagen kommer att komma, jag visste att det kunde gå snabbt, men ändå kändes det så långt bort. Det kom som en chock, jag satt i knettsettra och drack varm choklad med dom andra och skulle bara titta vad klockan var och så såg jag att jag hade fått ett sms från Nina. Det första huvudet sa var "det är inte sant, det kan inte hända", men sakta smälte det in i huvudet att det verkligen var sant, han var borta, borta för alltid, jag skulle aldrig mer få se honom, jag han inte ens säga hejdå... Jag bröt ihop, tårarna svämmade över. Jag var helt tom, det kändes som att jag fick ett stort hål i hjärtat. Han har alltid haft en sor plats i hos mig. Efter alla år, efter alla skratt, alla minnen. Jag kan knapt fatta att han är borta och det värsta är faktiskt att jag inte var där, utan var 65 mil bort och kunde inte få se honom en sist gång. Jag åkte där ifrån som alla andra dagar och tänkte att han är kvar där när jag kommer hem igen. Men den här gången var han inte det...
Jag var bara 9 år när jag började rida honom och han var 25. Första gången skenade han med mig 2 ggr, men jag var aldrig rädd för honom. Han var aldrig dum, han var bara en gammal och bestämt och jag hade inget att setta emot. Men han lärde mig mycket.
Efter alla år av lycka, skratt och tårar, så är det enda jag har kvar ut av honom minnen.
Men han blev trotts allt nästan 32 år gammal och han var frisk in i det sista, det vände på en dag och det känns på sätt och vis bra. Han hade ett bra liv, behövde aldrig lida, han gick där i sin hage med sin stora kärlek tills dagen kom då han inte längre fanns kvar.
Hur ledsen jag än har varit, hur många tårar som har fallit när jag fick reda på det, i stallet och nu när jag har skrivit detta, så känns det bra för att han har haft det så bra, han slapp lida och det är det viktigaste för mig. Han kommer alltid att finnas hos mig, för han var älskad, inte bara som häst. Jag kan inte riktigt beskriva vad han var för mig, men han betydde mycket...
r.i.p Ganti
Kommentarer
Trackback
