beatriceivarsson

Idag kom första tårarna sen jag åkte.
Jag har inte fällt en tår sen jag lämnade mamma och pappa på tågstationen.
Men det lusstiga är att jag inte vet varför jag grät.
Det var som att jag längtade hem sjukt mycket, men att huvudet inte fattade det.

Jag har aldrig kännt den här känslan förut.
Det känns som att jag dras åt två olika håll.
En som säger att ag borde vara hemma.
Och en som säger att det är här jag ska va.

Jag trivs så himla bra och jag har verkligen jättekul.
Men det går inte undgå att längta efter allt och alla där hemma...