människor kommer och går
Sitter här för mig själv och tittar på gamla bildern när jag egentligen borde gå och lägga mig.
Då slog det plötsligt mig att om ett halvår åker jag, om ett halvår är jag i USA eller Canada.
Det ska bli hur kul som helst, jag ser verkligen fram emot det!
Men det slog även mig hur mycket jag kommer att sakna allt. Alla vänner, min familj, till och med sverige (trotts att det är kallt och massa snö just nu).
Det värsta är att jag har intsett hur människor kommer och går.
Hur mycket underbara människor man hela tiden lär känna, men som man kanske aldrig mer träffar.
Min tysklalärare fick mig att inse hur sorgligt det verkligen är att sluta nian, hur skönt det än ska bli.
Hur trött jag än är på allt och alla, så kommer jag att sakna det. Det går inte att ungå.
Frågor som hela tiden snurrar i mitt huvud är frågor som:
Hur många kommer jag att hålla kontakten med efter nian? Hur många ut av alla kommer jag aldrig mer få se?
Hur som helst ska jag ta vara på den tiden jag har kvar med min familj och mina vänner innan jag åker, så att jag har fler underbara minnen att tänka tillbaka på när jag är borta och det kanske är lite jobbigt. Det kan kanske få mig att må lite bättre.
Självklart vill jag ha en bra tid med mina vänner som jag hoppas är kvar när jag kommer hem igen!
Jag längtar i alla fall sjukt mycket tills jag ska åka!
(texten blev väl inte så himla bra/fin, men kanske beskriver lite hur jag tänker och känner?
xoxo
