beatriceivarsson

Snön bara faller och första dagen i skolan avklarad. Jag kan inte påstå att jag var pigg i morse när jag skulle kliva ur sängen när det var ung 16 grader i huset och kolsvart ute.
Dagen gick ganska snabbt, kul att träffa alla som man inte träffat på lovet och det blev inte så mycket gjort på lektionerna på grund ut av massa prat som det alltid är efter ett lov.
Slutade i alla fall tidigt riktigt skönt.

Nu ska jag strax ner och börja med maten.
Sen blir det träning 7-9, sämsta tiderna, men man får offra sig ibland.

Börjar bli ganska less.
Avståndet blir bara längre och längre
och det verkar inte som att du vill ha så mycket med mig att göra längre?
Jag försöker men får inget tillbaka.
Jag frågar, men du bara nekar och skjuter upp.
Jag orkar inte lägga ner mer tid.
Nu hänger det på dig och vad du vill.
Om jag ska vara ärlig trodde jag aldrig att det skulle bli så här.
Men saker kom i mellan och betyder visst mer än mig nu.
Så det känns som att du bara tycker att jag är onödig tid, det finns viktigare saker.
Jag väntar och ser, men jag kommer inte att finnas här för alltid om det fortsätter så här.
Jag kan inte vänta i en evighet.

xoxo