when you know it's over
Jag vet att jag aldrig skriver här. Enda gångn jag faktiskt skriver här är när jag bara måste skriva av mig, veta att ingen läser.
Just as I said- It's just a matter of time
Och det var sant. Jag har gått och väntat på det länge nu. För ett tag trodde jag verkligen på att det skulle funka, men den senaste månaden har jag abra kännt hur vi gled längre och längre ifrån varandra. Ett avstånd för att glömma smärtan av saknad. Men ska jag vara ärlig så känns det lite som en lättnat. Förmodligen bara för att jag har gått och väntat på att denna stund för att jag inte velat ta steget. Men vi höll ut mycket längre än vad jag vågat tro på, över 5 månader, till och med längre än tiden vi höll på att träffa varndra (som mer än kompisar). Jag träffade dig för ett år sen nu, men det känns som att jag kännt dig 10 ggr längre. Det var kärlek vid första ögonkastet, det var värkligen det. Men jag är ledsen, jag kunde aldrig stanna hemma från det här. Jag tror inte ens jag är född för att ha ett förhållande. Jag är en person som inte kan vara på ett och samma ställe förlänge. Mitt huvud krätsar kring att resa, se världen och bara leva och jag vet inte hur jag ska kunna göra det vid någons sida.
Du var den första som inte skrämde bort mig med att prata om ett år framöver,jag har aldrig vågat tänka så långt. Jag är glad att jag träffade dig, du har betytt mycket för mig, men jag tror att det är dags för oss nu att se oss omkring, leva dessa månader som är kvar och inte tänka förmycket på varandra utan se hur det blir när jag kommer hem. Vem vet, vi kanske kan börja var vi slutade, eller så möts vi som vänner..
Vad som än händer så har du för alltid en plats i mitt hjärta. Och när jag sa dom tre små orden natten innan jag åkte så menade jag dom. Tre små ord, som har en stor betydelse.
Just as I said- It's just a matter of time
Och det var sant. Jag har gått och väntat på det länge nu. För ett tag trodde jag verkligen på att det skulle funka, men den senaste månaden har jag abra kännt hur vi gled längre och längre ifrån varandra. Ett avstånd för att glömma smärtan av saknad. Men ska jag vara ärlig så känns det lite som en lättnat. Förmodligen bara för att jag har gått och väntat på att denna stund för att jag inte velat ta steget. Men vi höll ut mycket längre än vad jag vågat tro på, över 5 månader, till och med längre än tiden vi höll på att träffa varndra (som mer än kompisar). Jag träffade dig för ett år sen nu, men det känns som att jag kännt dig 10 ggr längre. Det var kärlek vid första ögonkastet, det var värkligen det. Men jag är ledsen, jag kunde aldrig stanna hemma från det här. Jag tror inte ens jag är född för att ha ett förhållande. Jag är en person som inte kan vara på ett och samma ställe förlänge. Mitt huvud krätsar kring att resa, se världen och bara leva och jag vet inte hur jag ska kunna göra det vid någons sida.
Du var den första som inte skrämde bort mig med att prata om ett år framöver,jag har aldrig vågat tänka så långt. Jag är glad att jag träffade dig, du har betytt mycket för mig, men jag tror att det är dags för oss nu att se oss omkring, leva dessa månader som är kvar och inte tänka förmycket på varandra utan se hur det blir när jag kommer hem. Vem vet, vi kanske kan börja var vi slutade, eller så möts vi som vänner..
Vad som än händer så har du för alltid en plats i mitt hjärta. Och när jag sa dom tre små orden natten innan jag åkte så menade jag dom. Tre små ord, som har en stor betydelse.
Kommentarer
Trackback
